Hej min vän, god tisdag på dig.
Jag sitter i skrivandes stund på jobbet åter igen. Telefonen ringer inte, inga mail kommer och alla börjar sakta bege sig hemåt på de hala vägarna. Nu börjar även jag (snöälskaren) att drömma mig iväg till svensk vår och sommar. Men samtidigt som jag längtar till något som jag inte hoppas ligger allt för långt bort, så inser jag att tiden har gått så fort. Ett år har bara försvunnit. Bara sådär.
För ett år sen, vad gjorde jag då? Jo jag satt i denna stund på buss nr 163s slutspurt och väntade på att få gå hem. Längtade till mars månad då jag och min familj begav oss till Aruba i 10 dagar. Ett avslutat förhållande bakom mig och tankar på bal och student ekade i huvudet. Klänningar, naglar, smink, hår och allt man kan komma på. Gud vad jag saknar det. Och hur skulle jag veta att våren 2013 skulle bli början på mitt liv. Mitt livs kärlek dök upp mitt i ingenstans och alla andra känslor utom lycka var ett minne blott. Vår historia, hans och min, är underbar. Helt fantastisk egentligen. Men den kanske får ett eget inlägg någon gång :)
Efter en sekund så tog allt jag någonsin vetat, levt efter slut. Skolan och nu var man arbetslös. Sommarjobb och några lediga veckor sen lyckas jag med det jag aldrig trodde. Fick ett jobb av att halka in på ett bananskal i rätt tidpunkt.
Börjar i ny handbollsklubb och satan, allt kändes så bra.
Tänka sig hur allt kan lösa sig. Hoppas att allt har/kommer lösa sig för dig med.
Ha en fortsatt trevlig vecka min vän,
Kram
obeskrivlig lycka
fina vänner
världens bästa kille
dagens